Ett hektiskt dygn är över...

Finaste lilla Yava, som var försvunnen i 36 timmar i kylan är nu äntligen hemma igen. Tårarna har forsat och jag är så ofattbart lättad över att Felicia äntligen får hålla om sin älskade hund igen! :o) Matte Mona på andra sidan atlanten lär också vara ganska nöjd över att sagan slutade så lyckligt! ;o)

Nu är jag inne på jobbet en runda, utan att jobba dock, och Freja har precis fått sig en massageomgång av världens bästa Anna. Freja var jättefin i kroppen, men Anna hittade lite spänningar som berodde på höstens hälta - men det ska vi snart få bukt över tror jag. Freja njöt i fulla drag och skötte sig dessutom riktigt bra. Ibland är hon svår att massera då hon gärna vill åla omkring som en orm mellan Annas armar. Hon vill hellre kramas än masseras säger hon. Plus att det ibland gör lite ont och då vill hon gärna slinka undan lite grann. Men idag gick det bra, och hon "härdade" ut de lite jobbigare partierna och njöt sedan ordentligt när spänningarna släppte! Vet inte vad jag skulle göra utan Anna!
Bilden är gammal och föreställer Stella och Anna, för jag hade ingen massagebild på Frejson.

Solen skiner utanför, och jag får nästan vara nöjd över att jag inte fick tag på någon tvättid idag - då slipper jag vara inomhus. Får bli en långpromenad någonstans snart, ska bara komma på var med :o)

Lydnadstaggade igen

Nu brinner lydnadsnörden i mig lite grann igen, och motivationen är just nu på topp! :o) Som kännt sen innan så brukar just motivationen för lydnaden gå lite upp och ner, och jag brukar ta emot den som den kommer.

Det är ganska ont om agilitytävlingar som passar oss nu under våren, så jag tänkte försöka fatta mod och ge oss ut på tävlingslydnadsplanen igen. Just nu känns det ganska bra, men man vet aldrig vad som kommer att hända när vi väl står där.
Just nu försöker jag få till så mycket störningsträning som det bara går - då det är vad vi behöver mest.
Häromkvällen var vi i Slottskogen för ett pass med Tina och igår var vi i Ruddalen och tränade. Massa störningar båda gångerna och det känns riktigt bra. Fin kontakt hela tiden, helt ostörd trots joggare, hundar, spårvagnar etc.

Viktnedsgångmässigt så leker livet just nu. Vågen stod på -2 kilo idag, och jag är på dag 11. Det känns stabilt och bra :o)

Har fått en extrasporre av Catta (förutom den uppenbara att bli hälsosammare, smidigare och starkare) och det är att få åka ner till ett spa i Varberg för en heldag med behandlingar tillsammans med henne. Ingen dålig morot eller hur? ;o)

Varför har folk så förbaskat bråttom?

Folk köper valpar mest hela tiden, det är vardagsmat - och ett av höjdpunkterna i mitt jobb är att jag får träffa så många härliga hundar under valp och unghundstiden. En hunds första år för mig ska handla om att bygga upp en relation tillsammans med sin ägare, lära sig vikten av samarbete, ha roligt, lära sig hundspråk m.m.
Så många verkar ha så fruktansvärt bråttom med sina hundar, och envisas med att lära in tusen tricks, stå på tävlingsbanan på dagen när hunden får tävla - och det verkar inte som att hundarna får vara hundar särskilt länge?

Varför envisas man med att träna in ställande under gång, fjärrdirigering, apportering med höga krav - och tränar i 10-15-20 minuter i sträck, med valpar under fem månader?! Det är för mig en stor gåta.
Visst, många gånger står ni där med hundar som är "tävlingsredo" vid 10-18 månaders ålder, men era hundar har aldrig lärt sig vikten av passivitet eller kan klara av att koncentrera sig i närheten av andra hundar?

Hur prioriterar egentligen folk när de lägger timmar på en perfekt apportering, men har en hund som inte klarar av att vara passiv i skogen där jakten ska ske?
Eller har en hund som har ett helt självständigt slalom vid 10 månader, men har en hund som inte kan hantera att andra hundar kör agility?

Alla hundar utsätts för daglig stress, och de flesta individer mår inte dåligt av måttlig stress. Men när hunden är mellan 7-10 månader, och dag efter dag blir utsatt för agilityträning, fjärrdirigering, träning på brukshundsklubben full med andra hundar - nästan varje dag.
Då blir det för mycket och då kan binjurarna anpassa sig till att ligga på en högre nivå av produktion av stresshormoner. När binjurarna väl har vant sig vid att ligga på en högproduktion så har vi en hund framför oss som både är överstimulerad, och som får svårt att slappna av, blir lättirriterad samt får ett häftigt temperament.

Läs verkligen vad det står nu, och inte vad ni vill att det ska stå. För självklart menar jag inte att jag tänker sitta hemma med min unghund (när den väl kommer) för att den inte ska utsättas för stress. Men det är en väldig, väldig skillnad på att TRÄNA och på att VARA.

Många säger dessutom att "vi bara leker fram det", vilket moment det än handlar om - "det är inga krav alls i träningen, han är ju bara valp/unghund". Fantastiskt säger jag, härligt. Men vad händer när valpen inte gör som du vill i träningen?
Belönar du ändå? Nej, oftast inte - utan du belönar bara när hunden gör rätt? Du sätter med andra ord ofta mycket högre krav på en valp än du tror. Frustration växer i en valp också, när belöning uteblir - och onödig stress uppstår.

Och nä, bara för att du har en unghund eller en valp som kan saker betyder inte det att du behöver känna dig överdrivet träffad. Men tänk efter, det är allt jag ber om.
När jag kommer ut och tävlar med min hund, så vill jag kunna göra det i många, många år och inte behöva tänka på att hunden kommer att gå in i väggen eller ta ut sig fysiskt i förtid.

Passivitet, hundmöten, kontakt, hantering är ingenting som är svårt att träna, men det som detta inlägget egentligen handlar om är väl att folk väljer att prioritera bort dessa vikiga bitar, för de har så himla bråttom med att lära in moment som man kan lära in när som helst under hundens liv?

Fortsättningen på veckan

Härlig fortsatt vecka har det varit...! I fredags blev det jobb under dagen och jag fick sällskap av Emma som kom för att rensa huvudet lite och fick en pensel i näven. Alltid härligt att ha dig där! :o)
När jag stod o handlade på kvällen kom en middagsinbjudan som jag inte kunde tacka nej till. Nämligen vitvinskokta blåmusslor hemma hos Hanna. Galet gott och var gott att få lyxa till det lite. Hade en hel del kalorier tillgodo från dagarna innan så det gjorde inte så mycket att jag spräckte min gräns på ca 250 kcal. Det var det värt :o)
I lördags morse så snörade jag på mig löparskorna igen och träffade Emma på klubben. Minus fyra grader, strålande sol och bara vi ute i skogen. Vi sprang samma grusväg, 5 km fram o tillbaka, som vi gjorde i torsdags. Nu var det en helt annan grej att springa och det kändes riktigt riktigt bra! Jag kunde plocka bort flera gå-pauser, kunde hålla ett jämnare tempo och fick mycket bättre kontroll på andningen.
Det är inte alls dumt att ha en gympalärare som träningskompis och jag får verkligen hjälp med mycket, tack kompis för att jag får ersätta din idrottsklass! :o)
Jag tror att de hade skyttetävling, för det var knökat med bilar samt många skott. För Stellas del gick det bra på sträckan på väg frän klubben, trots att de sköt mycket. Hundarna var lösa och sprang på som tokar, såklart. På väg tillbaka blev det dock koppel på tanten, och då blev hon lugnare direkt, vilket kändes skönt.
Väl hemma så blev det städning på schemat följt av en tupplur med ljudboken i öronen, grymt skönt. Fortsatte äta bra o räkna allt under dagen men sedan blev det planerat slarv under kvällen. Jessica, Jessika o Louise kom på besök för middag samt utgång. Blev en riktigt god middag och efterätt, som inte var livsfarliga kalorimässiga. Däremot vinet, bubblet och likören som åkte ner under kvällen var ju såklart rena katastrofen... :o) En middag som var planerad sen länge, så kände att det fick vara värt det ändå. Ska skärpa till mig under veckan i stället!

Premiärrundan avklarad

Började dagen med att jobba 9-14 och fick gjort massa bra saker! Gjorde verkligen lön för mödan idag :o) Näe, jag brukar inte slappa men idag var jag verkligen grym ;o) Hihi. Direkt efter jobbet åkte jag upp till klubben där jag mötte upp Emma o Rebecca i skitvädret och vi tog oss ut på premiärrundan för 2012 och första rundan på över ett halvår. Hundarna var glada över att få springa rundor i leran :o)
Första sträckan höll jag på att dö, och besvikelsen var stor då jag kände att det inte fanns någon ork alls. Fick ont i benhinnorna och trodde att fötterna skulle trilla av pga smärtan. Men sen började det släppa lite i taget. Jag hittade en bättre rytm, benhinnorna kändes bättre och ja, det kändes faktiskt som en bra premiärrunda...! Jag får lägga in ganska många gå-pauser i nuläget, men när jag blivit lite varmare i kläderna ska jag puscha mig själv hårdare. 
Fick även in lite utfallsträning efter joggningen och träningsvärken kom typ direkt ;o) Efter att vi stretchat fick Freja köra lite agility, kontaktfält, slalom o lite svängar. Taggad till tusen...! 

Kom hem, åt sen lunch och duschade. Hundarna hade somnat i soffan och kröp ner för lite mys. Lite småfrusen efter duschen var det väldigt härligt med lite gos, och vad händer då? Jo Elin somnar såklart! Haha. Jag som klagar på att jag vill ha fler timmar på dygnet, sover på dagtid...! Mupp. 

Puss på er!

Nu har jag kört två hela dagar med kaloriräknandet och det känns bra...! Jag har fått så sjukt mycket tips och hjälp från alla håll o kanter. Alla kommer med kost o träningsråd och det gör mig så himla glad :o) Ni ringer, mailar, messar och jag får hjälp från tusen håll.i Ni peppar mig verkligen, berömmer mig och det känns fantastiskt roligt!

Jag räknar, väger och ställer matklockan som värsta Skalman, haha :o)

Anna, Sarah och alla ni andra, tack för allt!

Nu låter det som jag har kommit hur långt som helst i det här och det har jag ju verkligen inte, har knappt börjat. Men början känns bra, att jag kommit igång och framförallt att jag har fått igång min medvetenhet om vad jag stoppar i mig. Jag håller mig till mina mål och mellanmål, enligt klockan och småäter ingenting.

Dagen som gått

Då ska vi se hur dagen har sett ut kost och träningsmässigt då...! :o) Jag har gått ut "mer extremt" än jag trodde att jag kunde, genom att jag har vägt allt jag ätit... Jag tänker inte bli extrem, men jag kände att det var bra att börja med detta för att lära mig mer om vad allt jag stoppar i mig faktiskt innehåller... Jag fick ett litet bakslag efter lunchen (då sötsuget är som värst) och tog en liiiiten liten ruta mörk choklad. Tryckte in det i telefonen sedan och blev något chockad då jag fick fram att bara den innehöll 144 kcl.
Frukost: kaffe med mjölk, två skivor dinkelbröd med ägg + kaviar = 412 kcl
Lunch: 200 g kyckling, 80 g champinjoner, 6 körsbärstomater, 80 g creme fraiche = 764 kcl
Middag: 1 naturdiet bar = 209 kalorier
Mellanmål under dagen: 2 bananer, 125 g kvarg, 25 mörk mintchoklad = 460
Sammanlagt blir det 1845 kcal, och mitt mål var att inte äta mer än 1600 kcl under dagen, vilket känns rätt okej med tanke på att jag aldrig räknat kalorier förut...!
Jag har sedan promenerat samt styrketränat under dagen och därmed gjort av med runt 650 kcl också :o) Det känns som en riktigt bra start på min kick-start, och jag är taggad till tusen!

Förändring

Jag tror inte direkt på nyårslöften, blir oftast bara blahablaha utav det. Det jag har börjat med idag, är en förändring som jag hoppas ska innebära att jag kommer att må bättre i framtiden.
Jag har gått upp en del över jul, och vågens siffra närmar sig en kraftig smärtgräns. Smärtgränsen jag hade förut, har långsamt jobbat sig längre och längre ner på skalan... När jag ställde mig på vågen igår, efter att ha provat en BH som helt plötsligt var för liten, så fick jag en chock.
Det är inte bara det att jag vill bli av med mina extrakilon, utan det handlar mycket om att jag känner mig allmänt svag. Jag har ont i ryggen, benhinnor, ena foten, andra knäet, etc. och jag känner att jag inte hinner med mina hundar på agilityplanen. Freja skulle kunna nå hur långt som helst, men inte med en tjock, flåsande matte, hundra meter bakom henne. Så det är även för mina hundars skull jag gör det är.
Jag hittade ett klipp från i somras, där jag tränar för Zeljko Gora och jag är faktiskt ganska nöjd med hur jag ser ut här. Klippet från inomhushallen är en vecka gammal. När jag fick se den senare videon så höll jag på att bli gråtfärdig, jag insåg inte hur mycket jag hade gått upp sen i somras, och det svider som tusan.
Igår tog Elena "före-bilder" på mig, som jag ska skriva ut och gömma för allmänheten (hemska bilder) och idag ska jag leta fram måttbandet för att skriva ner hur läget är idag.
Jag hade ett bra snack med Anna från HundIHarmoni, som både är fantastisk på hundmassage, men även på kost och träning. Jag har fått MASSOR med fantastiska tips från vänner och bekanta gällande kost, träning, bantning, kick-starter, etc. och jag tror jag har fått fram hur jag vill gå till väga för att få detta att fungera på bästa sätt.
Jag ska först och främst försöka äta som en diabetiker, ofta, och tänka på sockret.
Jag ska försöka äta ca var tredje timme, frukost, lunch, middag samt mellanmål - och inte äta efter klockan 20.
Jag har skaffat mig en kost-app, som jag trycker in ALLT jag äter i - och håller därmed koll på mitt kaloriintag. Självklart rör jag redan på mig en hel del genom hundarna, men ska nu försöka utöka motionen med gympass samt styrketräning.
Om tiden inte räcker till, kommer jag ersätta t.ex. middag med shakes eller bars, så alltså inte gå på någon fullbantning. Jag vill må bättre, känna mig starkare och plusset vore att kanske se lite bättre ut också.

Idag ska jag iväg och handla; avocado, kvarg, kesella, makrill, tonfisk, lite nötter, banan, grönsaker, keso, skinka och lite annat smått och gott.
Nu ska jag och hundarna ut på promenad och sedan ska jag iväg till gymmet en runda... (för första gången på länge)

Dag 1 i Sjöstugan

Fantastisk dag i alla avseenden.

Började dagen med morgon utan ställd klocka, mysfrukost utan stress o sen pälsade vi på oss o tog oss ut. Alla sju hundarna dundrade omkring i trädgården medan Hanna, Emma o jag försökte få igång vedtunnan, då det skulle ta många timmar att få den varm. Det gick för Guds skull inte lätt, då vi hade brist på tidningspapper för att få fyr. Efter en stund gav vi upp och gav oss ut i skogen med alla hundarna, med ryggsäcken packad med blod och klövar. Jag gick promenaden med en klöv i handen och försökte få igång intresset för den hos båda mina hundar. Stella var jättetänd men Frejs något ointresserad då hon hade för mycket annat för sig. Vi la sedan var sitt spår till alla hundarna och gav oss hem igen.

Vi fick sedan ställa oss med tunnan igen och till slut gick det med hjälp av toapapper o toarullar :-) Man tager vad man haver heter det ju!

Lunch blev det sedan, i form av pås-carbonara! Ljuset försvinner fortfarande för tidigt så direkt efter lunchen gav vi oss ut i skogen igen, och denna gången fick vi nästan dra med hundarna ut då de var trötta efter förmiddagen. Väl i skogen började jag med Frejas spår.

Det var hennes första personspår någonsin och jag hade inga förväntingar alls. Hon hittade upptaget direkt och gick sedan med nosen i backen jättefint. Spåret gick kanon, hon blev dock lite störd av något ljud, kom av sig o lystrade en längre stund, men den gick hon på det direkt igen.

Det är första gången jag ser Freja spåra så här och jag var verkligen impad! Förut har hon bara gått personspår, och då hade det mer känts som tur när hon tagit sig fram, mer som ett sök. När hon kom fram till klöven blev hon överlycklig vilket gjorde mig så himla glad!

Det var sedan Stellas tur och hennes spår var lite mer vinklat, men fortfarande väldigt kort - ca 90 m, något längre än Frejas.

Stella har satts framför ett viltspår en gång innan men då blev det pannkaka av det. Jag hade missat att introducera klöven för henne innan, hon satte inte ner nosen i backen en enda gång och visade inget intresse alls...! Blev inget spår alls utav det med andra ord.

Men idag var det en helt annan femma!

Stella sprang in i skogen, rakt på upptaget, höll på att missa det men hittade tillbaka efter en halvmeter och SPÅRADE sedan hela vägen igenom. Jag klantade till mig med linan, då jag filmade samtidigt, och den blev för kort och jag styrde nog henne en del då hon tappade bort sig. Hon kom bort sig ett par gånger, la ett par volter men hittade tillbaka direkt igen. När hon var på rätt spår ökade hon på farten rejält och spårade riktigt säkert. I mål var det lycka då hon kom fram till klöven och det kändes fantastiskt kul!

Imorgon blir det förhoppningsvis fler spår, och jag längtar!

Efter promenaden tillbaka var skymningen över oss och vi njöt av solnedgången över sjön, och jag fylldes med ett sånt underbart lugn.

Efter en längre torkning av alla hundarna blev det sedan soffläge för oss allihopa och hundarna har legat däckade hela eftermiddagen och kvällen. Vi har sen slappat som tusan, men varje halvtimme sprungit ut och slängt på ved i tunnan.

Vi har underhållit oss med böcker, mögelost, rödvin, choklad och MIG-spel. Grisar kan nog flyga ändå, för jag vann! Inte ofta jag vinner i frågespel ska jag tala om för er. Aldrig är nog en mer korrekt beskrivning vid närmare eftertanke.

Har haft en fantastisk dag, vill inte att den ska ta slut då det innebär att det närmar sig att vi behöver åka hem.

Då jag bloggar via mobilen o förbaskade blogger inte låter en lägga upp bilder via den så får det bli ett bildregn när vi kommer hem istället :-)

2011

2011 är snart över, och precis som alla andra så får jag väl se till att knåpa ihop en liten sammanfattning :-)

Freja hade som mål att ta upp henne till klass 2, och där lyckades vi nästan helt. Vi har fortfarande en pinne kvar för att ta oss till Agility2, men den kniper vi säkert snart :-)
Stella hade som mål under 2011 att ta sig till Klass 3, och det fixade hon med bravur!

Sammanfattningvis för mig så har det här varit mitt första riktiga år som egenföretagare inom hund, och jag måste säga att det har gått över förväntan. Pengarna kommer in, kanske inte säckvis av dem, haha, men det blir så jag klarar mig, och framför allt mår jag bra!

Under året har vi tävlat och tävlat, som vanligt! Vi har bland annat hunnit besöka Gotland, Malmö, Kristinehamn, Tidaholm, Halmstad, Katrineholm, Höör, Kungälv, Torslanda, Bollebygd, Borås och Falkenberg.

Vi har även varit på universeum med GHU, haft leksakstillverkningar, lagtävlingar på klubben, jag har gått en tävlingsledarutbildning, vi har tränat för Jenny + kroaten även i år, vallat massa får hos Jeanette, gått vallkurs för Johan, målat väggar i hajom, bytt lokal med jobbet och jag har haft mina första egna handlingskurser i Kungälv.
Jag och Freja tog oss till riksfinalen i DPAC, vi har tävlat i lagen Team Adrenalin och Orkanvarning, samt tagit DM-guld med GHU-gänget, vi har varit i Ljungby och hållit helgkurs, plockat en jäkla massa svamp samt påbörjat våran karriär inom Rallylydnaden.
Freja och jag knep förstaplatsen i lydnad på GHU's KM och Stella tog andraplatsen och Freja tredjeplatsen i Agilityn. Jag har påbörjat min utbildning till att bli Problemhundskonsult, och det finner jag extremt utmanande och spännande!

Over-all, har vi haft en jäkla bra år.