Jag önskar att jag slapp

Imorgon ska min älskade mamma få komma till sin sista viloplats och det kommer att bli en hemskt jobbig dag för alla inblandade.

På ett vis så önskar jag att det vore fredag redan nu, att jag bara kunde sova mig genom hela morgondagen - men ändå inte... Jag känner mig bara totalt tom inombords och det känns som att jag inte har några tårar kvar. Jag är ledsen dygnet runt men jag orkar inte gråta, jag kan inte.

Nu ska jag snart iväg och äta middag med en av mina morbröder och hans familj inne istan. Ska sen stanna kvar hos pappa tills fredag och bara umgås med den familj som jag faktiskt har kvar, och älskar något innerligt.