Jag är fortfarande kaaaaass på att blogga, I know.
Tänkte jag skulle försöka få ner någonting innan vi åker till Gotland - vilket är snart.
I morgon kväll åker jag hem till Jeanette, packar bilen redo och på torsdag morgon rullar bilen mot ön. Det ska bli helt otroligt roligt - hjälp vad jag längtar. En hel liten mini-semester tillsammans med nästan alla av mina bästaste, underbaraste vänner och sen får jag tävla mina fantastiska hundar med dessutom - vilket ska bli grymmekul såklart!
Freja ska tävla Agility1, Hopp2 och i laget Team Adrenalin tillsammans med Jeanette & Pax, Sofia & Mitch och Eva & Wazz.
Stella tävlar i Agility2, Hopp3 och i laget Orkanvarning tillsammans med Anna & Occy, Hanna & Meg och Martin & Jazz. Vi blev inbjudna till Orkanvarning för ett par veckor sedan, för att fylla platsen för en hedervärd medlem - och tackade självklart ja. Stella och Jag kommer att haka på Orkanvarning så länge som det behövs, och ha himlans kul på kuppen!
Ja, jag längtar verkligen verkligen tills vi får hoppa i land på Gotland, och förbereda oss för helgens tävlingar.
Idag har vi varit vid Fisjön och badat, hundarna var överlyckliga och jag mådde inte så illa jag heller. Det hade såklart varit trevligare med mer sällskap, men inte kunde man klaga :-)
Stella simmade dock bort runt ett hörn när jag inte såg, och helt plötsligt hade jag bara en hund och drevs av panik. Jag kastade mig upp från klippan där jag satt, rev upp hela undersidan av foten, och var 2 sek ifrån att kasta mig ner i sjön för att leta efter Stella, då jag för ett 10-tal sekunder tror att hon ligger under ytan - då hon kommer simmande... Aldrig har mitt hjärta slagit så fort.
Jag haltade ganska kraftigt tillbaka mot klubben, med uppriven fot och skoskav (såklart på samma fot)... När jag kommer ut från skogen så möter jag helt plötsligt en polispiketbuss.... Varför får man alltid hjärtklappning när man möter poliser?! (eller är det bara jag kanske...?) Självklart kan man få själva hjärtklappningen av olika andledningar (ha ha ha). Men oftast är det pga jag känner mig skyldig. Nu blev det att jag fick panik över att jag gick med lösa hundar. Bilen stannar, han vevar ner rutan och börjar fråga ut mig om vart jag har gått (haltat snarare sagt)... Jag inser direkt att det är en förrymd fånge i området, och att jag nyss kan ha gått rakt framför näsan på den förrymde mördaren. Nä, polisen skulle bara ut och spåra med sin hund och ville veta vart vi promenerat. Inte alls så spännande som jag hade tänkt mig.
Polisen kom ut ur bilen, blev lite kär i Stella och sen stod vi och pratade i säkert en halvtimme, vilket var väldigt trevligt.
Jag haltade hela vägen hem till klubben, och tog mig till slut till jobbet där vi hade inspirationsdag vilket som vanligt var oerhört kul! :-) Freja did goooood.
Sen blev det kursavslutning i Vallda, och jag passade på att träna hundarna en stund efteråt. Båda gick riktigt bra, och jag är sååå taggad inför Gotland.