Det är svårt att blogga.

När man inte har något roligt att skriva om.

Jag har varit på sjukhuset i nästan ett dygn nu och känner mig totalt utmattad. Det tar på krafterna att sitta där, men jag skulle inte befinna mig någon annanstans. M är trött, svag och orkar knappt prata. När jag pratade med S för en stund sen så hade M piggat upp sig lite. H*n pratade lite, kunde dricka lite bättre och det känns skönt.
Jag sov där inatt, vid M's sida och bara låg där och lyssnade på snarkningarna och andningen. Dock blev det inte många timmars sömn och jag klev upp vid halv sex tiden. Sen har jag varit kvar på sjukhuset hela dagen, tills S kom. Hon är kvar där nu och sover där inatt. Pratade precis med henne och tydligen så var M mycket piggare nu på kvällen. H*n skulle få i sig lite coca cola och en isglass när jag ringde och hade tom pratat lite. Så det känns bra.

Jag klarar inte av att jobba som det är nu, utan ska vara hemma från jobbet även imorgon. Ska åka in till Sahlgrenska när S ska åka hem och tillbringa så många timmar som möjligt med M.

Utan Emma hade jag inte klarat många timmar av den här tiden. Jag älskar dig så mycket att det inte finns ord stora noga att beskriva det.
Ikväll när Emma och Stella kom hem så kunde jag för första gången ta mig igenom ett samtal om sjukdomen och vad som kommer att hända, utan att bryta ihop totalt. Jag har så svårt att prata om det, för jag tycker det är så jobbigt att gråta så mycket, men nu känner jag att det åtminstone börjar bli lite lättare