söndag 16 november 2008

tjugoett och ett

Det är dagen efter och jag ligger i soffan och tittar på tecknad film. Hur skönt som helst. Om två timmar ska jag ta mig mot stallet och hålla en hopplektion för Jenny, efter det ska jag upp och rida Miracel. Får se om det blir lite hoppning för oss också kanske :-)

Gårdagen var helt fantastisk.

Min födelsedag var regning och blåsig men trots det blev det som sagt väldigt lyckat. Jag vaknade vid sex och möttes av en födelsedagsros på köksbordet. Emma hade ställt klockan mitt i natten för att gå upp och ställa fram den.

Jag, Celia och Stella hoppade in i bilen strax innan sju på morgonen och begav oss ner mot ett ridhus utanför Varberg. Det var Stellas första inomhustävling och jag har som ni vet varit lite nervös angående ljudnivån där inne. Med så många hundar och människor i samma ekande byggnad så låter det väldigt mycket. Stella var lite skraj i början, då det dessutom knäppte väldigt högt i högtalarna. Jag var skeptisk till hur det skulle gå om man säger så.

Agilityklassen var först ut och Stella var lite låg.

När vi stod i starten ropades vi ut som Elin Fahlgren med sin BLANDRAS Stella. Va?! Vaddå blandras? Stella blev lite förolämpad och var lite ofokuserad men väldigt glad trots allt. Vi fick en vägran, sen fel vid en liten krock mellan henne och mig. Sen så blev det fel tunnelingång och så blev vi diskade. Men jag var SÅ jäkla nöjd med henne. Det var hennes först race i ett ridhus och det gick verkligen bra.

Inför Hoppklassen var ljudnivån ännu högre då massa medium och smallhundar dessutom hade anlänt. Så vi hade inte så jättehöga förhoppningar. Stod ute i regnet och Stella var helt plötsligt inte så låg längre. Hon började skälla ut massa hundar och var allmänt aggro..

När vi stog i startfållan så fick vi heta Bordercollie igen, istället för blandras och det var väl det som gjorde att det vände. Hennes utbrott innan hade väl fått igång på något vis. Hon var helt fantastisk. Hoppbanan hade några svåra svängar men det gick hur bra som helst. Snabbt gick det också.
Kändes helt otroligt att komma imål och få höra speakern säga att vi hade tagit ledningen. Det slutade med en andra placering av 57 ekipage och jag var så oerhört stolt på prisutdelningen att jag trodde att jag skulle spricka.

Stella var dödstrött när vi kom hem och somnade i min säng.
Kvällen fortsatte hur bra som helst, men det får jag skriva i nästa inlägg. För nu måste jag sätta på mig ridkläderna och bege mig mot stallen.

Inga kommentarer: