måndag 23 februari 2009

Jag är enbent.

Bowling + Jinglan = grotesk träningsvärk.
I söndags vaknade jag upp med en stukad fot. Har ingen aning om hur det gick till, men ont har jag. Hela jäkla tiden, värst är det så klart när jag suttit stilla en stund.
Har dessutom fått en ganska kraftig träningsvärk från min timme på Jinglan och jag har haltat omkring och sett ut som en man som tappat tvålen i fängelseduschen för många gånger. (ni fattar nog)

Har varit och skrivit kontrakt på lägenheten idag. Nu är den MIN! Min min min min min min min aldeles egna lägenhet. Jag ska gå och ta ett glas vin nu, ska skåla med ett av de vackra fotografierna jag har på min mamma och tänka lite extra mycket på henne.

Saknar henne såklart ofantligt mycket de dagarna när allt känns svårt, men det känns nästan lika jobbigt att inte ha henne här när man har bra dagar och vill berätta det för någon. Det är en reflex jag alltid har haft i mig, speciellt från efter det att jag flyttade hemifrån. Jag ringer två samtal för att berätta vad det är för roligt jag har att berätta - till mamma och till pappa. Nu när jag bara har ett samtal att ringa så känns det tomt... Väldigt tomt.





2 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas det lugnar sig med foten...! Sköt om dig! Kram

AnnaElin sa...