Äntligen äntligen har febern gått ner. Nu börjar det äntligen gå åt rätt håll.
Igår morse vaknade jag med feber på över 39 grader, kunde inte komma upp ur sängen på flera timmar. Som tur var har jag en fantastisk pappa och han har varit här både igår och idag och haft ute min älskade hund på långpromenader. Vad hade jag gjort utan min familj och mina närmsta vänner? Utan dem är jag ingenting.
Febern började gå ner igår kväll och jag vaknade feberfri imorse. Gud så skönt, jag säger då det.
Men hostan blir dock värre, har jättesvårt och andas och måste sova sittande i 90 graders vinkel. Det är liiiite jobbigt.
Min hund har varit kollosalt galen sen hon kom tillbaka från promenaden med pappa. Hon har suttit och skällt som en idiot på mig non-stop för att få mig att rulla hennes låtande boll som vi fick i present av Lisa i somras. Trots att hon nu har lärt sig att rulla på bollarna själv så tycker hon så klart att det är roligare när matte gör det... Med andra ord - jag får inte en lugn stund.
Jag kan fortfarande inte göra mycket, blir anfådd om jag går för fort mellan köket och soffan och får då hostattacker och svimmar.. Nästan. Men jag har åtminstone kunnat diska idag - något som verkligen behövdes! :-)
Drömde en härlig dröm inatt, om en heting jag inte tänkt på på länge.. Ingen mindre än hoppryttaren Peder Fredriksson.. Han är SÅ het. Tänkte bara dela med mig av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar