Hur beter man sig?

Idag när jag precis skulle stänga en av kassorna kommer det fram en kvinna. Hon stinker öl, sluddrar och bär på en kasse med blommor i. Hon börjar förklara att hon varit inne och köpt en ficklampa hos oss. Det tog ett tag att fastställa vilken dag hon varit inne, men poängen var att hon hade glömt kvar sin ficklampa. Jag tar fram vår kvarglömtbok och börjar leta, men nej tyvärr - ingen ficklampa står med där. Vilket innebär att någon annan antagligen har tagit den när hon har gått, förklarar jag då. Ser hur besviken hon blir, vilket man såklart förstår, men helt plötsligt ser jag hur kvinnans ansikte förvrids totalt och hon börjar störtgråta. Hon bara står där, gråter, gråter, svär lite och gråter. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag kan inte göra annat än beklaga och säga att sånt är livet.

Försöker lite fint avsluta vår konversation, vilket känns fruktansvärt jobbigt då kvinnan faktiskt står och gråter. Visst, hon är aspackad - men ändå. Vad sjutton gör man liksom?!

Stella och jag fick oss en härlig promenad runt Tippen imorse, var lagom mycket folk och Stellanbellan var duktig. Idag har vi fortsatt med "städa-leken" som vi höll på med mycket ett tag. Jag har en plastkorg ungefär lika stor som en skolåda och fyra små plastburkar som man kan stapla i varandra (a la toys r us). Stella ska helt enkelt städa upp plastburkarna och lägga i korgen. Det gick grymt bra till en början, men när jag började flytta på korgen och ställa den bredvid mig istället för framför mig så började problemen. Stella började leka med burkarna istället, knuffa runt dom i en evighet och bita på dem. Men främst putta, då vi även höll på mycket med putta bollen i samma veva.

Imorse när vi tränade så gick första omgången bra, hon släppte ner alla burkarna på rätt ställe. Men när vi skulle testa igen så var det bara lek med burkarna som gällde. Jag körde med klicker för att ta en del i taget och förknippa släppandet av burkarna med korgen, och inte mitt knä. Det går sådääääär om man säger så.