Direkt efter jobbet idag satte jag och Stella oss i ärtan och åkte upp till klubben för att vara med på månadens träningstävling i agility. Självklart möttes vi av ett högt pistolskott så fort jag stängde av bilen. Morr. Men det gick riktigt bra ändå, fick igång Stella och hon var riktigt duktig. Dock hade jag svårt att koncentrera mig av flera andledningar, jag slarvade, var otydlig och ja, det gick som det gick. Lite fel här och där, men det gjorde inte så rackarns mycket - Stella var glad och det är allt som betyder något.
Jag har i dagarna bokat tid för HD/AD röntgen för Stella. Något som jag har dragit mig för oerhört länge, jag är så rädd att något ska vara fel. Jag skäms för att erkänna att min agilityhund faktiskt inte är friröntgad. Men om en månad så kommer vi i alla fall att kunna få ett svar. Jag kommer att få ha det svart på vitt och får i så fall ta ställning till det då. Finns inget som tyder på att något skulle vara fel, men ändå - man blir ju så jäkla nervös. Jag har nu skrivit klart ALLA mina rasarbeten - jäklar vad skönt. Nu ska det bara skrivas ut och lämnas in. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Ja, ibland måste man vara det med.
Tack Hanna, för att du inte är som vissa andra. Jag är uppriktigt glad över att lärt känna dig.
2 kommentarer:
Det är bland bättre att inte friröntga, om inte hunden verkar ha ont. Om man däremot vet att där är något, så kanske man drar sig för att anstränga hunden lika mycket, och den får inte samma livskvalitet! Och dessutom, bara för att det visar något på röntgen så betyder det ju inte att det är farligt eller något som de har besvär av! :)
Där håller då jag inte med. Vet man om att hunden t.ex. har C-höfter kan man bygga hunden rent muskulärt för att klara det påfrestningar man utsätter den för. För mig är den ren självklarthet att röntga och därefter träna hunden för att må bra utifrån dens förutsättningar!
Jag håller med om att man ska låta hunden ha samma livskvalitet, men det är upp till oss att skapa förutsättningar för det med!
Skicka en kommentar