Jag har insett att Ella har kommit på att komma ut ur min trädgård på ett aldeles fenomenalt vis - exakt hur det går till har jag dock inte kollat än. Men hon kryper in i vinbärsbusken, det säger *poff* och hon är på andra sidan staketet - galet viftande på svansen, tittandes på mig när jag står där på trappan och stirrar fånigt, sen tar hon ett par repor runt runt gården, ofattbart glad över att hon är fri. Jag ropar på Stella, som kommer - stirrar ondskefullt på Ella som helt plötsligt kommer traskande tillbaka i lugn mak.
Jag tror att jag har ett hål i ett staket jag måste se över.

Igår efter jobbet åkte jag hem i ilfart, hämtade hundarna och åkte upp till GMBK där det vankades glasskalas för alla som hjälpt till i sökandet efter Patric. Var himla smaskens med glass och maränger, satte sig gött på kaggen kan jag tillägga.
Tog sen en promenad tillsammans med Sarah, Hanna och sammanlagt fem hundar. Det skulle vara en torr promenad, på fast mark, men det visade sig att så var iiiiicke fallet. ;-) En traktor hade gått bergsärkagång och plöjt upp en vallgrav/swimmingpool/mudbath mitt i skogen som vi var tvugna att passera.
Mina nya, rosa, tygskor ligger i tvättmaskinen för andra gången kan jag tillägga.

Ella hade väldigt roligt tillsammans med de andra hundarna och fick springa omkring som en galning och bada i all lera, blev även lite badande för Stella - som dock fick hålla sig nära mig (på grund av skjutbanan i närheten) Men hallå, vad gör lite lera på fötterna i det långa loppet? Vi har våra hundar, alla är hemma och mår bra! :-)

Stella har lugnat sig avsevärt här hemma, och är faktiskt ganska så okej mot Ella - (okej, inte mer) Chilli däremot har inte alls insett poängen med att vi har skaffat en till hund, hon protesterade mot detta genom att vägra komma in på ett dygn. Jag lurade dock in henne igår, till hennes stora skräck när hon insåg att Ella-monstret fortfarande var kvar. Katten har med andra ord fortsatt att protestera och sovit bredvid tvättmaskinen i natt. Ella låg i sängen, bredvid Chillis tomma plats. Nu har hon dock börjat fundera lite på om det inte verkar bäst att bara gilla läget? Ella ligger under mina fötter nedanför soffan och Chilli smyger långsamt fram och tillbaka in i vardagsrummet, med mindre ragg för varje gång. Hon tittar misstänksamt på Ella, håller sitt avstånd - ready to run! Men det går ändå bättre och bättre. :-)