Halv tre inatt fick de äntligen tag på Patric ute vid Lindome brandstation - så nu kan matte och alla sökarna äntligen sova gott igen.Aldeles nyss var det nära på att jag behövde ett helt sökar-artelleri jag med. Ella var ute i trädgården en stund, då hon helt plötsligt är borta. Öööh, vad gör jag? Hunden är inte någonstans, låg verkligen och letade i buskar för att vara säker på att hon inte var där. Hittade henne efter en stunds letande i gården bredvid, där hon stod nöjd i en rabatt. Tack för det hund.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sätta på mig ett par lämpligare byxor och ta ut hundarna till rastgården en stund. Jag litar ICKE på Ella tillräckligt mycket för att ha henne lös just nu. Monsterhundar är det jag har i min lägenhet. Stella tillbringade gårkvällen med att göra livet surt för Ella, vi hann inte ens upp i trappuppgången innan Stella mopsat sig mot Ella första gången. Hon hade det inte lätt lilla Ella, jag fick springa omkring och verkligen vakta henne för att hon skulle känna sig tryggare. Stella har lugnat sig, hon är gaanska duktig nu och vi sov faktiskt i samma rum alla fyra inatt. Stella under sängen (var annars?) och Jag, Ella och Chilli i sängen - utan några större problem, även om Chilli såg ofattbart skeptisk ut när Ella hoppade upp och kurade ner sig bredvid henne.
1 kommentar:
Vad bra att den lösspringande hunden äntligen är tillbaka. Han måste ha varit riktigt, riktigt hungrig. Vad har han levt på för föda de senaste dygnen?
Och vilka fina och glada hundar det är på fotografierna; fyllda av energi, livs- & upptäckarglädje. Att sticka över till grannens tomt är väl bara tecken på kreativitet!
Skicka en kommentar