onsdag 10 juni 2009

Varför följer man serier?

Varför har jag gått o blivit så j-a besatt av att fortsätta titta på t.ex Greys Anatomy? Det är som Emma säger, man blir ju f-n bara ledsen av att titta på det programmet...! Sant så sant, för kvällens avsnitt var riktigt riktigt jobbigt att se.
En stor turn-over, sjukt oväntad och jag sitter fortfarande och gråter floder, trots att programmet slutade för tio minuter sedan.

Jag vet inte vad det är, men det är något som håller mig kvar. Jag kan bara inte sluta att titta, och de gånger när Denny är med - ja, då ska jag bara vara tyst. Det finns ingen TV-karaktär som jag älskat så mycket. Kommer aldrig glömma den gången han dog, jag o syster Alice satt och grät, ja, så mycket har jag aldrig gråtit för ett tv-program.


Gud, vad patetisk jag är.

3 kommentarer:

Laban sa...

Elin,

Får man vara lite framfusig och fråga hur det går med hälso-, kost- & konditionsprojektet?

Elin sa...

Det går väl inte hundra kanske, jag har helt enkelt inte tillräckligt med tid för att komma vidare.
Just nu är det bara promenader som är träningen.
Men jag håller vikten, äter nyttigare och är piggare - så, så sett går det bra! :-)

Laban sa...

Jag tycker det låter som en bra början och fortsättning. Påbyggnadskursen blir att utöka konceptet. Har man inte med sig den egna viljan går det ju inte. (Nu har jag alltså övergått till att tala om mig själv.) Man måste ha gnistan och det där lilla extra. Själv har jag bara ökat i vikt sedan jag blev singel. De stockholmska bikinibeachtjejerna kommer förskonas åsynen av mig. Beach 09 har med andra ord redan regnat bort. Jag har tyvärr inte drivet just nu; saknar det lilla extra som behövs. En mjölkback extra kånkar jag omkring på. Positivt formulerat är jag s.a.s. fylld av energi. Det syns väl inte överdrivet mycket så länge som jag skyler mig med en sportig tunn jacka (sommar). Det är dock inte jag. Jag är ju egentligen den rätt sportige typen. Fast jag tar väl mig i kragen just nu i alla fall. Hög tid för middag som får utgöras av adekvata kolhydrater: rotfrukter i ugn med någon tesked kallpressad swedish rapsolja och/eller kycklingfiléeer. GI-fundamentalisterna får säga vad de vill, morötter och rotselleri torde de hur som helst inte klanka ner på.

Det är mitt tips till Göteborg från Stockholm för dagen: rotfrukter i ugn: hög nivå av mättnad i förhållande till energivärdet. Belåtenheten oaktad och lämnad därhän. Mätt och belåten i betydelsen mätt och jag minskar lite i vikt. Man kan ösa på med kryddor som typ chili och motsv., och en gnutta salt.

Eftersom du håller vikten, äter nyttigare och är piggare och är glad över det, så skulle man kunna säga: slå dig till ro. Men: Du är ju i rätt riktning och torde ha kraft att lägga på ett kol; stärkt av situationen. Mitt liv som hund (filmen alltså): Det kunde ha varit mycket värre. Och då talar jag alltså om din fysiska status. Sorg går inte att förstå, den måste upplevas. Jag har ju själv upplevt sorg, så jag vet. Dock inte lika nära sorg som din.

Psykisk kris: Fyra stadier: Chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykisk_kris

Du kan sannolikt redan detta men som en liten påminnelse.

/Hälsningar från huvudstaden

//