fredag 12 juni 2009

Sluta nu...!

Det har verkligen regnat hela natten...! Jag tycker inte om det alls, vaknade vid fem i morse - törstig som vanligt och hade jättsvårt att somna om igen.
Ikväll ska jag till Linda en sväng, hämta lite möbler och antagligen åka med dom till Linné... Jag har en sexdagars-arbetsvecka den här veckan, så det lockar INTE att behöva gå till jobbet imorgon också. Men förhoppningsvis så regnar det inte lika mycket imorgon och Stella och jag får då möjlighet att komma iväg och träffa ett par helt nya kompisar!
En ung labbehanne (hjääälp) och hans matte - ska bli väldigt roligt!

Jag håller på med "omvänd klickerträning" på min katt, jag klarar inte av hennes skrikande mer nu. Det måste få ett slut...! Hon är alltid hungrig och springer längst fötterna på oss, vrååååålandes och skrikandes. Så nu håller jag på och försöker få in i hennes lilla ärthjärna - vid tystnad kommer mat, vid vrål - ingen mat. Jag har hållit på i två dagar nu och det börjar faktiskt gå bättre. Men det blir också så att man måste ha lite tid på sig om man ska mata katten. Det tar minst 10-15 minuter, och det blir väldigt många vändor in o ut från köket till hallen för att kattrackaren ska förstå. Meeen, så länge man är konsekvent så funkar det!

2 kommentarer:

Nanna sa...

De där katterna vet verkligen hur de ska driva en till vansinne! :)
Vi hade tänkt att ta valpar på våra, nicklas har ju även en tik som bor hos hans föräldrar. Men rocky har b-höfter och då var det någon som sa att valparna liksom inte blev godkända, trots att båda har stamtavla och är reggade. Men vi vill ju ha valpar ändå... På tal om bebis så har även jag svårt att förstå, det känns så overkligt att klumpen på magen innehåller en bebis! :)

Laban sa...

Det är trevligt när katterna pratar med en men om de går och jamsar mest hela dagarna förstår jag verkligen om det blir jobbigt. Missen verkar vara en riktig bubbelmaja.

~

Jag tror att katten min har försatts i välsignat tillstånd. Hon väger mer än någonsin och hennes åtta små knappar har förvandlats till spenar. En föraning om vad som komma skall?

Min förra katt var redan då jag fick henne tyvärr förhindrad att ha förmånen att komma i välsignat tillstånd och föra livet vidare varför jag högst medvetet inte lätt hennes tronföljare hamna i samma svåra situation. Den reella världen får stå i centrum, i kontrast till den virtuella som jag dagligen ägnar mig åt för att få mat på bordet; emellertid högst framgångsrikt. Dock bunden vid torvan i och med katten och hennes tillstånd. Semestern får anstå till senare.

Spännande värre. Blir det några ungar? Och hur många i så fall?